Epilog

I torsdags tog jag morgontåget ner till Göteborg för återföreningen med Harriet som jag inte sett sedan den 15 Augusti. Det blev ett kärt återseende   Efter påklädescermonin betraktande dom till och från kommande regnskurarna (man var ju i Göteborg) tryckte jag på startknappen och med ett muller hoppade hon igång. 

Det var inte en repa på henne efter den långa resan från Los Angeles. 

Efter en tankning (dom hade tömt ut det mesta av bensinen inför frakten) satte jag kl. 11.28 kurs norrut på väg 40 mot Jönköping. 

Mellan Borås och Jönköping åkte jag igenom en del kraftiga regnskurar, men efter Jönköping klarnade upp. Efter tankning och en korv i Ödeshög åkte vi nonstop hem och anlände Tyresö kl. 16.50. 

Bensin & korvstopp i Ödeshög. 

Harriet parkerad efter hemkomsten till Tyresö. 

511 mil blev det i sadeln i år, en resa jag sent kommer att glömma, men som gav mersmak kan jag lova. Till våren ska Harriet registreringsbesikigas, tills dess - sov gott stumpan. 

Senaste nytt om Harriet

Efter kontakt med Nordtrafik verkar det äntligen som Harriet verkligen kommer att anlända Göteborg imorgon 19/10, fan trot.... men om så är fallet ser det det ut som det kan bli en lucka med varmare väder utan regn nästa torsdag..... Då kan årets sista resa med Harriet kanske bli av - hoppas jag 😄

På väg....

Harriet har nu passerat Panama på sin väg hem till Svedala, snart så....

Hemma igen...

Efter en natts dålig sömn på Raddison hotel i LAX, tog jag flyget klockan 08.00 till Chicago. Den lilla inrikesresan tog över fyra timmar, så man var rätt så trött på flygplansstolar redan vid ankomsten till "the windy city". Och inte nog med det, efter två misslyckade startförsök på grund av en krånglande dator i kärran, fick dom lov att byta ut hela skräpet, innan vi på tredje försöket och tre timmar försenade kunde lämna backen och sätta kurs hemåt. Jag lovar att man hade ordentlig träsmak i häcken innan landade 10.25 på Arlanda. Jag fick som plåster på såser i varje fall ut min väska direkt när jag kom fram till bagagebandet. Arlanda express, T-bana och en buss från Gullmars senare så var man hemma igen då... Jetlagen svider i ögonen så det lär väl tag ett antal dagar innan man är i fas igen. Helgen är räddad för då ska vi ha kräftskiva med hojklubben.

 Solnedgång i Chicago.

Snö över Norge.

Reflexitioner #2

* Att köra på sexfiliga motorvägar i LA är som att spela ett bilspel på datorn, folk kör om till höger och vänster om dig, håller du inte minst 5 mph över hastighetsbegränsningen blir du omkörd hela tiden och avståndet till framförvarande bil är aldrig mer än max 50 m, enda skillnaden är att du inte  får några replays om du kraschar......

* Utan Tomtom vete f-n hur man skulle hitta........ 

* Amerikanska motellfrukostar suger fett ! Våffelmaskin, rostat formbröd eller bagles med sylt som enda pålägg, hårdkokta ägg med grön gula, sunkigt amerikanskt kaffe och juice, det är väl i stort vad som erbjuds.....Nä jag glömde en sak, donuts finns alltid att få....

Våffelmaskin.

* Att få tid för service eller reparation för bil eller mc går nästan "on the fly" även på lördagar, snacka om skillnad mot hemma.........

*  När man köper läsk eller lemonad på restaurang ingår nästan alltid fri påfyllning, sweet !!

*  Företag inom samma bransch "klustrar" sig, dvs. klumpar ihop sig på samma gata eller kvarter.

   Motell, bilverkstäder, veterinärer, optiker, bilhandlare osv.

* Det är lång mellan övergångsställerna, riktigt långt.......

* Undvik att åka på hojsemester genom ökenstater sommartid, det är inte alltid roligt med värme när man åker hoj, tro mig......

* Gå inte på någon form av bantningsdiet, det är dömt att misslyckas.

* Var inte rädd att använda din skolengelska, det finns massvis med människor som bor här som pratar sämre engelska än du.

* Om du tänker åka en Mc-tripp och har råd, köp en hoj här istället för att hyra, det lönar sig, och import proceduren är inte så krånglig.

Eftertanke...

Efter att ha varit på rull i tre veckor känns det lite konstigt att inte vara på väg någonstans idag....

Arne & Co. lämnade Pasadena på deras resa hem till Houston Tx. idag. Själv låg jag ett par timmar vid poolen och läste en bra bok. Fyllde även på kylen med lite kall bira, lata semesterdagar kräver detta....

Det känns faktiskt skönt att bara göra ingenting, bara Carpe Diem.......

Avlämning av Harriet - Venice Beach

I dag tog jag adjö av min vita springare, som lämnades för transport hem till Svedala.

Därefter åkte vi ner till Venice Beach och tittade på cirkusen där.

Medicin.... Hmm........

Vissa t.o.m badade.....

I morgon åker Arne & Co tillbaka till Houston eftersom han ska infinna sig på universitetet där på måndag morgon.

 

Pasadena - Universal Studios - Santa Monica

Vi kom inte iväg från Santa Barbara förrän ganska sent på eftermiddagen, och vi stannade till på en liten mysig strand strax norr om staden innan färden söderut mot LA.

Santa Barbara taxi....

Större delen av dagen efter tillbringade vi på Universal Studios, Inträdeskostnaden är $84 men då ingår alla inträdesavgifter. Köerna kan bli timslånga, det är lite som Disneyland. 

Waterland showen var påkostad och riktigt häftig, här gällde det att välja sittplats rätt. Blöt blir man, det är bara frågan om man vill bli "splashed or soaked"....... 

Även Transformers showen i 3D var riktigt häftig.

På kvällen åkte vi ner och åt middag hos Bubba Gump på Santa Monica piren, där även Route 66 slutar.

Hgw 1 - Templeton - Santa Barbara

Kontrasternas dag.... Start vid nio-tiden i vad dom kändes som en blöt ylletröja. Dimman låg tät över Sausalito och SF, Golden Gate syntes knappt, temperatur, ca: 15 grader brr... Typiskt SF morgon. 

 Efter cirka 5 mil närmande vi oss dem första klimatzonen, man kunde se en skarp gräns över havet där dimbankarna drev in mot kusten.

Vips så blev vädret klart men det var fortfarande rätt kyligt i luften. Vi stannade för lunch vid Half moon bay Där vi även handlade en massa organiskt tillverkat humus och indisk mat som vi tog med oss som picknick mat.

Sen blev det varannan timmes väder, dimma och sol om vartannat. 

En snabb fika intogs i Big Sur och därefter  svängde vi av kustvägen österut för att åka till Templeton.

Jämrans vad jag frös den dagen, jag har inte några varma hojkläder med mig, så det fick bli regnjackan som windbreaker. Men efter bara någon mils körning inåt landet steg temperaturen märkbart.

I Templeton träffade vi Greg och hans fru Rosie. Greg som är en pensionerad brandchef, hade vi träffat i Hot Springs och han hade bjudit in oss att komma och bo hos honom. Det är ett exempel på den generositet som utmärker amerikanen i gemen. Greg hade maten på bordet när vi kom och det blev en mycket trevlig kväll innan vi somnade i den husvagn och tält han hade ställt till vårt förfogande. 

Dagen efter fortsatte vi resan ner till Santa Barbara på underbara bergsvägar.

Efter ett dopp i poolen strosade runt på stan och åt en lättare middag ute på piren.