söndag 11 augusti 2013

San Francisco

Gårdagen ägnades åt turistande i SF, då flera aldrig hade varit här. Lunch på House of Nanking, populär och prisbelönad Chinakrog, gatuvandring i Chinatown, cablecar åkande och fishermans wharf samt middag på pier 39. Här kommer lite blandade bilder:




Notera snubben på fotot på Väggen....


Myllrande gatuliv.


Fascinerande framdrivningssätt, och krävande koordinationsförmåga av "the cable man" 





Pier 39 har blivit rena cirkusen (bokstavligen talat) sen jag var här för 25 år sen. Dock finns sjölejonen kvar att beskåda.



Nedan utsikt mot den numera nerlagda fängelseön  Alkatraz som ligger mitt i bukten .


Idag avfärd mot LA längs Hgw 1. Simma lugnt.

lördag 10 augusti 2013

Coulterville - San Francisco

I går morse gick jag en repa runt byn innan vi åkte vid lunchtid. Det finns ett museum i staden med föremål från guldgrävartiden.







 Man kan se på Magnoliaträdens grovlek och hur dom slingrat sig kring pelarna hur gamla dom är.


Det finns också en liten butik som säljer guldvaskarprylar och campingutrustning, det gäller att rida på historievågen. Tog en bild som visar lite av inställningen till vapen här ....


Lunch intogs i La Grange, CA, (inte att förväxla med ZZ Tops La Grange som ligger mellan Austin och Houston i Texas)  ytterligare en gammal bar i en stad från förrförra sekelskiftet.




 I Sausalito som är en förort till SanFrancisco tvärs över bukten, har vi hyrt ett rum som ligger på pålar i hamnen,  och ska stanna här i två nätter innan resan fortsätter ner längs kustvägen på Hgw 1.




Det är inte regnmoln, det är dimman från havet som rullar in. Temperatur igår kväll: 17 grader, man känner sig som hemma 😁

fredag 9 augusti 2013

Yosemite - Coulterville

Jag ska sluta klaga på raka vägar nu, igår fick jag mitt lystmäte av den varan.... Vägen upp till Glacier point 4 mil, och sen ner samma väg, och slutligen vägen längs Mercier river ner till Coulterville är nog bland det allra häftigaste i hojväg jag någonsin kört !

Utsikten var som väntat storslagen, och temperaturen lagom, ca.20 grader. Dock kryllade det av bilar och människor i nationalparken.




Vi hade picknick uppe på utsiktspunkten vid Glacier point.


När vi väl kommit ner till orten Coulterville var det som att kastas bakåt i tiden, denna gamla guldgrävarstad anlades under guldrushen på 1850-talet.




Hotellet verkade vara stängt, men ägaren till en av ortens kaféer ringde upp ägaren, Forrest, som helt sonika öppnade upp hotell, restaurang och bar för oss ! Snacka om service ! Själva upplevelsen på hotellet slår allt jag tidigare varit med om i hotellväg. Saloonen öppnades första gången 1851 och var perfekt restaurerad , likaså hotellrummen.





Forrest. Jag kan rekommendera hans hemgjorda pizzor, bakade i stenugn.


Vi träffade även två av stadens innevånare, far och son. Sr:s farfar ägde ortens guldgruva på 1800-talet, vilka historier den mannen kunde berätta !


Om ni någonsin besöker Yosemite, ta 49:an (som faktiskt är döpt efter fotbollslaget 49:ers) kör längs dom perfekta, nylagda, slingrande vägarna ner till Coulterville. Ta sen in på hotell Jeffery och hälsa Forrest från gänget från Skandinavien som sjöng opera, och framförde en violinkonsert. Det sitter numer en tjuga från Sverige på barspegeln....






Hotellrummet.

onsdag 7 augusti 2013

Sequoia nationalpark

Så där ja, nu äntligen har det blivit åka av på krokvägar, och det med besked ! Vägen i nationalparken slingrar sig upp längs otroligt krokiga och bitvis väldigt smala vägar. Utsikten är enastående och plötsligt blev det svensk sommartemperatur, mao. kring 20 grader..... Brrrrr nu när man nästan har vant sig med det dubbla.




Vi gick en slinga i skogen för att titta på "the 100 giants" och nu pratar vi stort, gigantiskt !


Jag tror inte att det går att förmedla på foton hur enorma dessa Sequoia träd är, det måste nog upplevas, men jag försöker väl visa lite bilder ändå.



(Sorry, kan inte få till rotering avbilden i paddan)



Flera av dessa jättar hade fallit, om det var på grund av vindar, snö, eller av vatten vet man tydligen inte. Rotsystemet på dessa bjässar är stort, men väldigt grunt som ni kan se på bilderna. Träet känns ungefär som balsaträ, lätt och poröst.







Vägen ner var lika krokig som vägen upp med skillnaden att nu gick det ganska brant nedåt, man var tvungen att motorbromsa duktigt för att inte bromsarna skulle bli överhettade.

Nästan nere stannade vi i California Hot Springs och åt en supergod hemlagad hamburgare. 



När vi så småningom kom ner på platt mark igen, blev kontrasten fullkomlig, mil efter mil med spikrak väg kantad av fruktodlingar, man kan förstå varför Califonien är så stora producenter av frukt.


Dagens slutmål blev Fresno som ligger perfekt till för morgondagens tripp.
Nu efter dagens dopp i hotellets pool, och bloggskrivandet, är det dax för en macka och en kall bira innan sänggåendet. I morgon bär det av till Yosemite national park.