Las Vegas - Lake Isabella

Under gårdagen var Arne Ludde och jag på Harley Davidson i Vegas för att Arne skulle få fjädern till sidostödet bytt, det släpade nästan i backen, och jag behövde få mitt lyse inställt, det pekade upp i himlen. Jag måste säga att servicen var utmärkt, kundmotagaren ursäktade sig och sa att vi skulle bli tvungna att vänta en halvtimme innan dom kunde ta in hojjarna, en halvtimme ! Hemma skulle man varit  glad om man fått tid samma månad så här års.....

När dom tagit in hojjarna kom kundmotagaren och frågade om vi ville få dom tvättade också, utan kostnad ! Ljusinställningen tog en kvart och kostade $32, tvätt och polering kostade ingenting och tog en halvtimme, inte en fläck missades, varenda eker var skinande blank, det är vad jag kallar service !!

Eftermiddagen tillbringade vi i poolen, underbart när det är 40 grader plus i luften.

Middag intogs på hotellets utmärkta italienska restaurang, och sen blev det en tidig sänggång, då vi skulle starta färden upp mot Sequoia nationalpark redan klockan 07.00 innan hettan blivit outhärdlig.

Färden genom Mojaveöknen gick bra utan några missöden, och efter ca. två och en halv timme stannade vi och intog frukost strax innanför gränsen till  Kalifornien .

Därefter gick färden vidare genom öknen till Barstow CA, 22 mil från Vegas, där vi tankade och tog en kaffe på Starbucks.

Nu vände vi kosan norrut och började så sakteliga klättra uppåt i bergen.

För första gången på hela resan hittade vi faktiskt lite krokiga vägar, kul !

Framme i Lake Isabella tog vi in på ortens enda motell med pool (behövligt) kunde vi konstatera att kontrasten mot hotellnätterna innan var total ! Dyrare pris för rummen, $65, men i den andra ändan av lyxskalan......

Men poolen var svalkande med 22 -gradigt vatten, och man kan inte vara på nogräknad när man befinner sig ute på bystan.

Wi-Fi saknas tyvärr på detta etablissemanget så jag får sända iväg det här inlägget när jag kommer online igen. imorgon bär det av upp i Sequoia nationalpark för att titta på jätteträden där.

Reflektioner såhär långt:

* Amerikaner är otroligt tjänstvilliga och trevliga.

* Hastighetsbestämmelser och stopplikter är bara rekommendationer.

* Långtradare kör minst lika fort som personbilarna.

* USA:s motsvarighet till Volvo V70 är Pickisarna, var annan bil man möter eller blir omkörd av, är en.

 ( jaja, det är faktisk inte vidare mysigt att åka över 70 mph, det är som att åka i en bastu med en fläkt mot sig, därför blir man omkörd...)

* Matportioner är minst dubbelt så stora som hemma, och inte ens på lyxkrogar lyfter dom på ögonbrynet om man ber att få en doggybag, "du har ju betalat för maten, så det är klar att du ska ta med dig det du inte orkar äta upp" !!

* Jag förstår varför jänkarna fortfarande envisas med att använda stela bakaxlar på massvis med bilar, vägarna mestadels är så långa och raka så man kan tro att dom är snörslagna ! Mil efter så långt man kan se innan jorden kröker sig och inte en enda kurva ! Boring !!!